Don Dhet.
Sabaidee! Här sitter vi på flygplatsen och pillar oss i naveln. Drog från Pakse tidigt imorse och landade här i Ho Chi Minh runt 11. Vårt plan till Hong Kong går klockan 01.00. Jag knarkar medicin, Elin är allmänt trött och vi har gjort den här staden så vi stannar kvar här och leker! Såhär skönt! Vi läser (Twilight 4 spårar ur) surfar, spelar yatzy och frossar mellan varven. Jag har avNJUTIT världens godaste sushi IGEN! Den bara smällte i munnen och gjorde mig allmänt lycklig tillsammans med passionjuicen. Tempura Rolls säger jag bara, Tempura Rolls. Och så en jordgubbssmoothie på den! Shitmajbritt solen är redan nere, tiden går dödsfort. Idag är det en månad sen vi gitta från lägenheten som Mange sjunger. Jag är fortfarande halvdöv men jag tror och hoppas att medicinen hjälper för det gör inte ont längre i alla fall! Nej jag fruktade aldrig för mitt liv...
Såhär hade vi det i alla fall i 4000 Islands där vi valde att dra till lilla söta Don Dhet och maxa chillaxa. Laoerna är världens segaste människor, yes segare än mig OCH Elias! Loord. Det trodde ni inte va. Men så är det. Dem chillar med livet fo real. Ibland tar det 45 minuter att få in sin mat, så vi har lärt oss att inte vänta med att äta tills vi svälter och ta med varsin bok och yatzy! Annars är dem världens gulligaste folk. Laos påminner om Thailand. Till skillnad från Vietnam där somliga var bäst och andra sämst. Till Don Dhet kom vi förresten med världens skönaste sovbuss från Vientiane där dem bjöd på mycket utrymme, sköna kuddar och ett midnightsnack! Den lilla båten till ön gick också jättebra men var mindre skön om man säger så.
Såhär hade vi det i alla fall i 4000 Islands där vi valde att dra till lilla söta Don Dhet och maxa chillaxa. Laoerna är världens segaste människor, yes segare än mig OCH Elias! Loord. Det trodde ni inte va. Men så är det. Dem chillar med livet fo real. Ibland tar det 45 minuter att få in sin mat, så vi har lärt oss att inte vänta med att äta tills vi svälter och ta med varsin bok och yatzy! Annars är dem världens gulligaste folk. Laos påminner om Thailand. Till skillnad från Vietnam där somliga var bäst och andra sämst. Till Don Dhet kom vi förresten med världens skönaste sovbuss från Vientiane där dem bjöd på mycket utrymme, sköna kuddar och ett midnightsnack! Den lilla båten till ön gick också jättebra men var mindre skön om man säger så.
Vi hyrde en rosa bungalow vid floden.
Vi hyrde cyklar och cyklade runt hela ön. Yes! En hel ö. Elins cykel var sämst så det var kul.
Hittade vattenbufflar!
Kollade in den gamla bron!
Fried nudles with coconut. Behöver inte säga mer än så. Trist att doktorn hade en våg, fast den var rätt risig...
Vi drog en utflykt för att kolla in dem sällsynta/osynliga Irrawady delfinerna. Det var väl kanske inte det mest värda vi gjort men en liten fena bjuckade dem på i alla fall...
Efter den actionfyllda delfinupplevelsen spanade vi in "The big waterfall" som faktiskt var stort och ballt att se. Elin var dock inte på att klättra ut på klipporna men jag hittade en aussie som mer än gärna tog kort så det var lurre!
Det verkar som att varje gång är den första för Laoerna när det kommer till organisering men efter hundra år kom vi ifrån ön med hjälp av en liten ostabil båt som inte var gjord för feta osmidiga turister.
Det gick smidigare att kirra en minibuss in till Pakse, fram tills att minibussens ena däck sprängdes och vi blev strandade mitt ute i ingenstans.
Jag drog mitt strå till stacken, med feber och allt.
Efter att ha gått hungriga alldeles för länge så var den här indiska maten inte å leka med!
Kommentarer
Trackback
